Att förlora någon

Till dig som är nydrabbad

Det enda jag kan säga till dig som är nydrabbad är att du kommer att kunna le igen. Även om du inte tror mig så är det så. För mig som det gått 6½ år sedan, liksom för andra jag lärt känna i SPES så är det just det alla undrar över. Hur skall jag överleva det här? Kommer jag någonsin att kunna skratta någonsin i mitt liv, känna glädje över saker jag upplever som jag tidigare känt glädje över? Det kommer du att göra men såsom livet drabbat oss så tar allt sin tid.

Innan man kommer så långt att man känner glädje så måste man ha kommit så långt att man accepterar det som hänt, att man kan se att det inte var mitt fel det som hände, att jag inte kunnat förhindra det, att jag givit den här personen all kärlek jag kunnat trots allt som hände, att… Jag kan räkna upp hur mycket som helst på sådant man anklagar sig själv för men sist och slutligen orkar man inte älta längre och det är då man inser att hur/vad jag än tänker så kommer hon/han alltid vara borta och jag måste besluta om hur jag vill ha det i livet. Väljer jag glädje? Sorgen och saknaden finns alltid inom oss, den liksom integreras i vårt liv och så småningom kan vi minnas och le åt glada och fina stunder med den man mist. Jag skulle vilja ge dig ett råd och det är att skriva dagbok och efter ett år eller mera så kommer du att när du går tillbaka kunna se den förändring jag talar om.

Gå på SPES-träffar när du kan och sätt ord på/dela med dig av dina tankar till andra som ”vet” hur det är och du kommer att märka att även du överlever detta liksom vi gjort och vi är helt vanliga mammor/pappor/livskamrater/syskon eller vänner och inga ”stålmänniskor”.

Sorgen drabbar oss ganska lika och vi har en ganska lika ”kamp” att gå igenom för att hitta ett levbart liv och så småningom även kunna känna glädje.

Styrkekramar från en mamma/mormor som hittat glädjen i livet tack vare SPES!

 

 

Den akuta sorgen

Någon du älskar har plötsligt tagit sitt liv. Smärtan är så total att det känns omöjligt att kunna överleva.

Varje självmord innebär alltid en total katastrof för de efterlevande. Att förlora någon man älskar genom självmord är den allra värsta förlust en människa kan uppleva. Ett självmord innebär en traumatisk förlust. En förlust som kommer oväntat, plötsligt och ofta våldsamt.

Att överleva förlusten av en närstående genom självmord är en lång och svår resa. I början känns det omöjligt att tänka sig att det någonsin kommer att kunna kännas lättare igen.

Det är normalt att känna en störtflod av olika känslor. Det är normalt att bli uppslukad av sorg, förtvivlan och hopplöshet. Det du tvingas gå igenom är en av de absolut värsta påfrestningar som kan drabba en människa. Dina reaktioner på detta är normala.

Det är viktigt att komma ihåg att känslorna kommer att minska med tiden. Det kommer inte alltid att vara lika svårt. Du kommer att kunna hitta tillbaka till ett levbart liv. För alltid förändrat. Men ett levbart liv.

Vi sörjer alla på olika sätt. Det finns inget schema, ingen tidtabell och inga avgränsade krisfaser som passeras i en viss ordning. Det är istället vanligt att sorgen böljar fram och tillbaka i vågor av intensiv sorg, hjälplöshet, förtvivlan och ilska.

Följande känslor och tankar finns ofta med i sorgen efter ett självmord:

  • Chock
  • En känsla av overklighet
  • Varför? Varför? Varför?
  • Förtvivlan
  • Intensiv sorg och saknad
  • Ensamhetskänslor
  • Känsla av att ha blivit övergiven
  • Rädsla, oro, ångest
  • Depression
  • Skuldkänslor
  • Ilska
  • Skam
  • Självanklagelser, anklagelser mot andra
  • Rädsla för fler självmord i familjen
  • Egna självmordstankar
  • Existentiell ångest, förlust av trygghet, tillit, tro.

Chocken efter ett självmord sitter ofta i länge. Det efterföljande sorgearbetet tar mycket kraft under lång tid, ofta längre tid än vad omgivningen förstår och förväntar sig.

Så småningom kommer du att må bättre. Så småningom kommer du att hitta tillbaka till ett levbart liv igen. Du kommer aldrig att glömma och du kommer aldrig mer att bli densamma, men du kommer att överleva och åter finna att livet går att leva.

 

 

Vanliga reaktioner även efter lång tid
  • Känsla av att vara överväldigad, bedövad, chockad eller förvirrad.
  • Stark längtan och saknad efter den döde.
  • Stark känslomässig smärta, ledsenhet och sorgeattacker.
  • Gråter eller försöker hålla tillbaka tårarna vid tankar på den förlorade.
  • Tänker ofta på den förlorade.
  • Smärtsamt att minnas personen samtidigt som mycket i omgivningen påminner om den bortgångne.
  • Försöker undvika sådant som påminner om att personen är borta.
  • Svårigheter att acceptera förlusten. Bitterhet.
  • Känsla av att vara konfunderad över sin roll i livet eller att inte veta vem man är, att känna att en del av en själv har dött.
  • Upplever att det kommer att vara svårt för att gå vidare, t ex få nya vänner, ägna sig åt nya intressen.
  • Svårigheter att lita på andra.
  • Känner sig känslomässigt avtrubbad.
  • Känsla av distans och främlingskap inför andra människor.
  • Oförmåga att känna närhet till de närmaste.
  • Livet känns otillfredsställande, tomt och meningslöst.
  • Minskat intresse för aktiviteter som man tidigare tyckte om.
  • Svårt att se fram emot saker och ting med glädje.
  • Försämrad funktion socialt, på arbetet eller i andra viktiga avseenden.
  • Känner sig spänd och uppskruvad.
  • En känsla av rädsla som om något förfärligt håller på att hända. Oroande tankar.
  • Svårt att sitta i lugn och ro och vara avspänd. Rastlös, måste hela tiden vara på språng.
  • Trötthet.

 

Symtom som vid PTSD kan förekomma

Vid traumatisk förlust kan symtom som vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) också förekomma. Detta kan t.ex. yttra sig som:

  • Återupplevandesymtom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. flashbacks. Dessa flashbacks är starkt ångestväckande och ger en kraftig stressreaktion (ex hjärtklappning, skakningar, andningssvårigheter).
  • Undviker att tänka på eller tala om det som hänt. Undviker aktiviteter, människor, samtal eller situationer som kan påminna om vad som hänt.
  • Personen kan också få en känsla av likgiltighet, av att vara emotionellt avtrubbad samt känna att upplevelsen skapat ett avstånd mellan henne själv och andra människor. En känsla av att man inte har någon framtid är också ett symtom.
  • Symtom pga ett överaktivt sympatiskt nervsystem. Detta kan yttra sig som irritabilitet och vredesutbrott samt att man är spänt vaksam och rycker till mer än normalt vid plötsliga ljud (dvs organismen är hela tiden ”vaksam på faror”).
  • Ångest och depression.
  • Plötsliga panikkänslor.
  • Koncentrationssvårigheter.

Handbook for survivors of suicide

Vagar genom sorg

Internetmedicin om sorg

Handbok om sorg

I sorgens tid är en film om att möta en människa i sorg. Filmen är framtagen gemensamt inom SAMS, samarbete för människor i sorg. Vår vision är att människor ska få bättre kunskap om vad sorg är, eller kan vara.

I sorgens tid