Varje år dör mer än 700 000 personer i världen i suicid, varav ungefär 1 500 i Sverige, inräknat både säkra och s.k. osäkra suicid. Att en person tar sitt liv är en personlig tragedi och representerar dessutom en omfattande samhällelig förlust. Det är känt från studier från bland annat USA att personer som senare dör i suicid ofta har haft någon form av kontakt med vården i nära anslutning till dödsfallet. Det indikerar att vården har potential att utgöra är en viktig kontaktyta för suicidprevention.
Flera studier har undersökt risken för suicid upp till 5 år efter ett suicidförsök, men endast ett fåtal studier har undersökt risken för suicid och överdödlighet (jämfört med normalbefolkningen) i suicid
under längre uppföljningstider, dvs 20 år eller längre. Utöver det är kunskapen bristande kring eventuell överdödlighet hos subgrupper av personer som gör suicidförsök, nämligen de som:
1: gör upprepade suicidförsök
2: gör våldsamma suicidförsök
3: har hög suicidal intention.
Sådan kunskap kan vara till hjälp för kliniker i den svåra uppgiften att bedöma suicidrisken hos personer som gjort suicidförsök och ge möjlig vägledning för lämpliga åtgärder.
Det saknas också kunskap om hur vårdsökandemönster före suicid ser ut i Sverige och om det skiljer sig mellan olika åldersgrupper samt i relation till kön. Vidare finns ingen information om huruvida personer med tidigare suicidförsök haft vårdkontakter som skiljer sig från de som avlider vid sitt första suicidförsök.
Övergripande syften med denna avhandling är att öka kunskapen om överdödlighet och riskfaktorer för suicid över lång tid hos personer som gjort suicidförsök och hur kontakter med sjukvården sett ut före suicid.
Doktorsavhandlingen har en sammanfattning på svenska på sidorna 19-24.
