Maximus, 17

Maximus skratt hördes överallt där han var. 

Han var oändligt omtänksam om alla, ville att alla skulle få vara med. 

Han klippte morföräldrarnas gräsmatta varje vecka i flera år, tog hand om alla sina extrasyskon och för att inte tala om alla djur. 

Han älskade djur och bestämde sig redan vid 10 års ålder att han skulle bli veterinär. Speciellt älskade han fåglar och kräldjur. 

Han älskade att åka till fjällen och åka till värmen. Sista resan gjorde han med sina bröder till Sardinien och provade alla möjliga drinkar och ringde skrattande hem och berättade allt för mig. 

Ingen hade fått veta något om hur han mådde, inte ens jag. 

På ett ögonblick var allt förändrat och mitt älskade barn var för alltid borta. 

Saknaden är oändlig. 

– Mamma Magdalena