Julen är en tid som brukar innebära att nära och kära samlas och umgås under traditionsenliga former. Traditionerna kan visserligen se lite olika ut från familj till familj men normen är ändå att det ska pyntas, bakas, firas advent, lagas julmat, handlas julklappar, köpas gran osv. Allt detta hör liksom julen till och det tas många gånger för givet att alla följer dessa traditioner. Men för oss efterlevande kan julen i stället innebära ångest och sorg, det är en smärtsam påminnelse om dem som inte längre finns kvar hos oss. Vissa kanske känner att man inte vill fira jul alls på grund av att den smärtsamma förlusten framkallar ett allt för stort obehag. Dessvärre kan just normen om hur vi ska vara och vad vi ska göra i juletid ge ytterligare ett påslag av ångest och stress. ”Hur ska du fira jul?” är en vanlig fråga men det är sällan frågan ”Ska du fira jul?” ställs. Julen är så starkt förknippad med traditioner av julmys, värme samt samvaro och glädje att alla förväntas fira den på sedvanligt vis.
Det kan även vara åt andra hållet också; att skuldkänslor infinner sig om julen firas som vanligt, det känns inte rätt att ha trevligt och känna glädje när ens nära inte längre finns med i firandet. Ytterligare ett scenario kan vara att det i en efterlevandefamilj finns vissa individer som vill fira jul medan andra inte vill vilket dessvärre kan leda till konflikter. Självfallet finns det även de efterlevande som vill fira sin jul precis så som den alltid har firats och finner en tröst i det. Det viktiga är inte hur julen firas, om den ens firas, det väsentliga är acceptansen av och respekten för varje människas val i hur hen vill göra. Alla är vi olika individer och vi hanterar vår sorg på olika sätt och det måste få vara ok. Ingen ska behöva känna sig onormal eller konstig för att inte normen om ett traditionsenligt julfirande följs.
När alla förväntas vara och uppträda på ett visst sätt uppstår lätt utanförskap och stigman när dessa normer bryts. Låt oss därför lova varandra att vi visar våra medmänniskor, både de vi inte känner och de som är oss nära, respekt och accepterar allas val utan att värdera eller döma. Tänk också på att du själv är viktig och att du tar hand om dig på det sätt som du mår bäst av.
