Under veckan hade vi glädjen att välkomna forskare, föreläsare, överläkaren och psykiatern Ullakarin Nyberg till en föreläsning om suicidförlust, sorg och vägar vidare. Intresset var stort och kvällen blev en mycket uppskattad och välbesökt succé, med deltagare från olika delar av landet som samlades för att lyssna, reflektera och dela en stund tillsammans.
Med värme, kunskap och lång erfarenhet talade Ullakarin Nyberg om de existentiella frågor som ofta väcks efter ett suicid. Hon betonade vikten av att få försöka förstå det som hänt och att få lägga pusslet i sin egen takt. Begriplighet och försoning är två dimensioner som behöver få ta plats i sorgen, och ingen annan kan avgöra vilka frågor som är för svåra eller när man är redo att närma sig dem.
Föreläsningen berörde också den skuld som många efterlevande bär. Att känna skuld är inte detsamma som att vara skyldig. Det finns något djupt mänskligt i önskan att man hade kunnat göra mer, och en viktig del av läkandet kan vara att så småningom försonas med den egna oförmågan och kunna säga: Jag ville mer än jag mäktade med.
Ullakarin Nyberg lyfte även fram hur människor som avslutar sitt liv ofta befinner sig i ett tillstånd där de inte är sig själva. Depressivt feltänkande kan göra att en människa förlorar förmågan att se sitt eget värde och tror att hon inte längre har något att ge andra. Samtidigt betonade hon att ingen människa ska behöva bära det svåra ensam. Tillsammans var ett återkommande ledord under kvällen. Hon menade att som vårdgivare behöver man möta en person och tala tillsammans, då ingen har alla svar.
En annan viktig påminnelse handlade om omgivningens betydelse. Många efterlevande möter tystnad därför att människor är rädda för att säga fel. Men, som Ullakarin uttryckte det, är nästan vad som helst bättre än tystnad. Ett enkelt “Roligt att se dig, jag har tänkt på er och hört att ni drabbats av något fruktansvärt” kan betyda mer än man anar. Små omsorger kan spela stor roll och hjälpa oss att orka vidare, även i en vanlig stressig vardag.
Föreläsningen gav också utrymme för hopp och mening. Förr eller senare behöver vi hitta våra egna skäl att leva och det som ger mening i just våra liv. Att kunna förhålla sig till det tunga utan att fastna där för alltid, att balansera ljus och mörker, sorg och glädje, att både förlora och behålla. Det handlar om perspektiv och balans.
Vi är mycket tacksamma över att så många deltog och över den generositet, klokskap och medmänsklighet som Ullakarin Nyberg delade med sig av. Kvällen lämnade många med nya perspektiv, igenkänning och en påminnelse om att det finns plats för både sorg, kärlek och mening även när livet har förändrats för alltid.
Tack till alla som deltog på årets sommaraktivitet!
För att använda Ullakarins egna ord ”Fina vi är! Vilken krets! Ni är fantastiska ❤️”
Tillsammans är vi Spes,
Spes västra krets