Styrelsen
Sibylla Modig
OrdförandeSamtalsledare i Luleå
Kontaktperson
[email protected]
Jag förlorade min 26‑åriga dotter Rebecka den 18 februari 2022. Sorgen förändrade allt och gjorde livet både överväldigande och ensamt. Genom Spes fann jag ett sammanhang där jag möttes av förståelse och gemenskap, och där började jag sakta hitta mening i det som först kändes meningslöst.
I dag vill jag ge vidare det jag själv har fått: hopp om att det går att leva vidare med sorgen. Kraften hämtar jag från mina barn, mitt barnbarn och vissheten om att Rebeckas död inte är förgäves. Genom att dela min erfarenhet hoppas jag att andra efterlevande ska känna sig mindre ensamma.
Som specialistsjuksköterska möter jag människor med psykisk ohälsa, och vet hur viktigt stöd är när livet skakas om. Mitt engagemang i Spes är ett sätt att låta Rebeckas ljus fortsätta göra skillnad — genom att finnas för andra som behöver någon som lyssnar och förstår.
Linda Vesterberg
KassörKontaktperson
Vice ordförande i förbundsstyrelsen
[email protected]
Jag förlorade min son Elias den 30 augusti 2020. Han var då 21 år gammal. Elias dog i ett obekräftat suicid, och jag har förstått att det är något fler efterlevande drabbas av än man kanske tror. Den osäkerheten kan göra det extra svårt att gå vidare, och just därför vill jag finnas för andra som behöver någon som lyssnar och som förstår hur komplicerad sorgen kan vara.
I min egen process utbildade jag mig till sorg- och traumaterapeut och startade en grupp för föräldrar som vill återta sitt liv efter att ha förlorat ett barn. Att få möta andra i liknande situationer har varit både läkande och meningsfullt.
Elias vänner och min familj har varit ett otroligt stöd för mig. De har burit mig genom det svåraste och hjälpt mig att se att det fortfarande finns ljus, relationer och framtid. Det är också genom dem – och genom mitt engagemang i Spes och andra ideella verksamheter – som jag har hittat kraft att fortsätta, och att ge vidare det stöd jag själv fått.
Anna Eriksson
SekreterareKontaktperson
[email protected]
Jag förlorade mitt syskonbarn Alexander, 30 år gammal, den 5 februari 2024. När det värsta hade hänt behövde jag få prata med andra som verkligen förstod – människor som gått igenom samma sak och som kunde möta mig utan att jag behövde förklara allt. Det stödet har betytt oerhört mycket för mig, och nu känner jag mig redo att finnas för andra som behöver samma trygghet.
Jag får kraft av mina katter, min särbo och mina vänner. De hjälper mig att hålla fast vid det som fortfarande är ljust i livet. Och jag får kraft av att ha Spes och andra ideella verksamheter att engagera mig i – platser där sorgen får finnas, men där också hoppet får växa.
Det är viktigt för mig att Alexanders död inte blir tyst eller meningslös. Genom att använda min erfarenhet kan jag bidra till att någon annan känner sig mindre ensam. Det är därför jag vill vara ett stöd för andra efterlevande.
Direktkontakt
Om du vill komma i kontakt med någon redan nu, besök Spes stödsida för att hitta stödlinjer, chattar med mera.