En dikt av Annika Kilmark som förlorat sin son.
Det fanns från början en vattenpöl Där du plaskade, bildades det glädje Sen en å Du gillade att fiska Sen en sjö Med dyig botten Du älskade att bada Havet Du älskade havet! Du älskade vågorna, att kasta dig i Men inte rädd att dö i det Det fanns från början en glad pojke Som plaskade i en vattenpöl Som älskade att fiska Som satte gummiräkor på kroken Som slängde tillbaka fiskarna Du var rädd om allt liv Men inte om ditt eget liv Tänk att det fanns en pojke som blev lycklig av att plaska i vattenpölar Och glad när solen lyste Som du skrev på teckningen jag fick Jag blir glad när solen lyser
