Towe Samuelsson – berätta om din förlust.
– Jag har förlorat min dotter Linn. Hon var min äldsta och så glad och full av liv. Hon stod mig nära dels för att jag fick henne strax före jag fyllde arton år och dels för att vi levde nio år bara hon och jag. Vi fyllde åren med mycket skratt och glädje trots att vi inte hade råd med mycket, vi hade varandra. Linn var en väldigt omhändertagande och varm människa och hennes vänner var ofta hos oss även när hennes lilla syster Ida kom. Det var tufft att växa upp och lätt att hamna fel och det kämpade Linn med under sin tonårstid. När hon närmade sig tjugotre trodde jag att stormen blåst över men den andra juni fanns hon inte längre hos oss.
Hur har din förlust påverkat dig?
– Förlusten förstörde min bild av mig som mamma och för ett bra tag min tro på livet överhuvudtaget. Jag kämpade under flera år med viljan att ”gå till Linn”. Efter ett år började jag försöka hitta tillbaka till mammarollen till min Ida. Förlusten satte allt jag tidigare trott och haft för sant i gungning. Jag flyttade till slut från det som varit mitt hem i tjugo år för att ”överleva” och aktivt ta mig vidare. Hitta en plats att vila och återhämta mig på för förlusten tar så mycket tid, ork, glädje och pengar. Förlusten har även bidragit till att jag ”lever” på ett annat sätt. Jag ser på händelser och situationer annorlunda idag.
Vad har hjälpt dig i din sorgebearbetning?
– För mig var och är det en stor trygghet att veta att det finns andra som upplevt det jag upplever. Även om jag inte gick regelbundet på SPES gruppträffar visste jag att nu klockan si och så samlas de. Att det går att överleva även detta hur omöjligt och fel det än kan kännas ibland. Jag fick också ärva Linns vänner som hälsar på och ringer flera gånger i veckan eller skickar sms. Vi har traditioner som vi gör tillsammans och vi skapar nya minnen efter den andra juni 2016. Mest hjälper den smärta som kommer efter vi setts. Det gör så ont och jag tvingas stanna upp och komma i kontakt med sorgen på riktigt. Efter det stålbadet mår jag ännu lite bättre. Att människor vågat och velat stanna kvar hos mig har bidragit till att jag till slut hittat mig själv igen.
