Om sorg

Den akuta sorgen

Någon du älskar har plötsligt tagit sitt liv. Smärtan är så stark att det känns omöjligt att kunna överleva.

Ett självmord innebär en katastrof för de efterlevande. Att förlora någon man älskar genom självmord är kanske den värsta förlust en människa kan uppleva. Ett självmord innebär en traumatisk förlust. En förlust som kommer oväntat, plötsligt och ofta våldsamt.

Att överleva förlusten av en närstående genom självmord är en lång och svår resa. I början känns det svårt att tänka sig att det någonsin kommer att kunna kännas lättare igen.

Det är normalt att känna en störtflod av olika känslor. Det är normalt att bli uppslukad av sorg, förtvivlan och hopplöshet. Det du tvingas gå igenom är en av de värsta påfrestningar som kan drabba en människan, det är normalt att reagera med många olika känslor. 

Vi sörjer alla på olika sätt. Det finns inget schema, ingen tidtabell och inga avgränsade krisfaser som passeras i en viss ordning. Det är istället vanligt att sorgen böljar fram och tillbaka i vågor av intensiv sorg, hjälplöshet, förtvivlan och ilska.

Så småningom kommer det att kännas lättare. Det kommer inte alltid att vara lika svårt. Sorgen blir med tiden lättare att bära.

Det går att överleva, fast det inte känns så när det händer.

Känslor och tankar som är vanliga

  • Chock
  • En känsla av overklighet
  • Varför? Varför? Varför?
  • Förtvivlan
  • Intensiv sorg och saknad
  • Ensamhetskänslor
  • Känsla av att ha blivit övergiven
  • Rädsla, oro, ångest
  • Depression
  • Skuldkänslor
  • Ilska
  • Skam
  • Självanklagelser, anklagelser mot andra
  • Rädsla för fler självmord i familjen
  • Egna självmordstankar
  • Existentiell ångest, förlust av trygghet, tillit, tro.

Chocken efter ett självmord sitter ofta i länge. Det efterföljande sorgearbetet tar mycket kraft under lång tid, ofta längre tid än vad omgivningen förstår och förväntar sig.

Vanliga reaktioner under månader eller år

  • Känsla av att vara överväldigad, bedövad, chockad eller förvirrad.
  • Stark längtan och saknad efter den döde.
  • Stark känslomässig smärta, ledsenhet och sorgeattacker.
  • Gråter eller försöker hålla tillbaka tårarna vid tankar på den förlorade.
  • Tänker ofta på den förlorade.
  • Smärtsamt att minnas personen samtidigt som mycket i omgivningen påminner om den bortgångne.
  • Försöker undvika sådant som påminner om att personen är borta.
  • Svårigheter att acceptera förlusten. Bitterhet.
  • Känsla av att vara förvirrad över sin roll i livet eller att inte veta vem man är, att känna att en del av en själv har gått förlorat.
  • Upplever att det kommer att vara svårt för att gå vidare, t ex få nya vänner, ägna sig åt nya intressen.
  • Svårigheter att lita på andra.
  • Känner sig känslomässigt avtrubbad.
  • Känsla av distans och främlingskap inför andra människor.
  • Oförmåga att känna närhet till de närmaste.
  • Livet känns otillfredsställande, tomt och meningslöst.
  • Minskat intresse för aktiviteter som man tidigare tyckte om.
  • Svårt att se fram emot saker och ting med glädje.
  • Försämrad funktion socialt, på arbetet eller i andra viktiga avseenden.
  • Känner sig spänd och uppskruvad.
  • En känsla av spändhet, som om något förfärligt håller på att hända. Oroande tankar.
  • Svårt att sitta i lugn och ro och vara avspänd. Rastlös, måste hela tiden vara på språng.
  • Trötthet.

Symtom som vid PTSD

Vid traumatisk förlust kan symtom som vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) också förekomma. Detta kan t.ex. yttra sig som:

  • Återupplevandesymtom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. flashbacks. Dessa flashbacks är starkt ångestväckande och ger en kraftig stressreaktion (ex hjärtklappning, skakningar, andningssvårigheter).
  • Undviker att tänka på eller tala om det som hänt. Undviker aktiviteter, människor, samtal eller situationer som kan påminna om vad som hänt.
  • Personen kan också få en känsla av likgiltighet, av att vara emotionellt avtrubbad samt känna att upplevelsen skapat ett avstånd mellan henne själv och andra människor. En känsla av att man inte har någon framtid är också ett symtom.
  • Symtom pga ett överaktivt sympatiskt nervsystem. Detta kan yttra sig som irritabilitet och vredesutbrott samt att man är spänt vaksam och rycker till mer än normalt vid plötsliga ljud (dvs organismen är hela tiden ”vaksam på faror”).
  • Ångest och depression.
  • Plötsliga panikkänslor.
  • Koncentrationssvårigheter.

Vägar framåt

Igenkännande och bekräftelse
Du är varmt välkommen att delta i SPES samtalsträffar som hålls på många orter i landet. Vi har också en Facebookgrupp endast för efterlevande, där du kan få kontakt med andra som förstår vad du går igenom.

SPES har också en telefonjour som är öppen varje kväll mellan 19 och 22 på telefonnummer: 020-18 18 00.

Att få kontakt med andra som går igenom samma sak gör att man inte känner sig lika ensam. Bekräftelsen från andra om att man inte är ensam om sina tankar och känslor är ovärderligt.

I SPES kan du möta andra människor som råkat ut för den svåraste sorg man kan drabbas av och som idag har ett bra liv. Det kan fungera som ett s.k. “vikarierande hopp”, som kan göra att vi orkar fortsätta framåt tills det blir lättare även för oss själva.

Tillåt dig att sörja på ditt eget sätt. Det finns inget rätt eller fel när det gäller sorg.

Låt sorgen ta den tid den tar, oavsett vad personer i din omgivning förväntar sig.

“Sorgen är randig”. Den kommer och går i vågor. Det är normalt att vissa dagar är bättre, för att sedan följas av dagar som känns omöjliga att ta sig igenom.

Det tar mycket kraft att sörja. Det är normalt.

Försök att söka det stöd och hjälp du behöver. Många, även de som inte är troende, har fått stöd hos kyrkans diakoner. Ibland kan man via sin hemförsäkring har möjlighet att få några krissamtal hos psykolog. Företagshälsovården eller husläkaren kan också vara en möjlig väg till stöd.

Ta hand om dig själv. Försök att i möjligaste mån få sömn, mat, vila, rörelse och sociala kontakter som känns bra. Hittar du någon aktivitet som kan hjälpa dig att vila från sorgen en liten stund (och som inte är skadlig på sikt), försök ta dig tid till att utöva den aktiviteten.

Framtiden

Efter att ha förlorat en familjemedlem eller vän i självmord kan det kännas omöjligt att själv fortsätta livet, eller som att man aldrig mer kommer att kunna må bra.

Du kanske aldrig kommer att få klarhet i vad som hände, och även efter många år kommer du kanske uppleva perioder av sorg, smärta och saknad. Årsdagar och andra speciella tillfällen kan vara svåra, även efter flera år.

Så småningom kommer det göra mindre ont. Du kommer aldrig att glömma, och du kommer inte att vara densamma, men du kommer att må bättre igen. Vi är många i SPES som har upplevt det du går igenom just nu, och vi vet att det går att få ett meningsfullt liv igen.

Resurser

SPES telefonjour och andra jourlinjer

Litteraturtips

I vår lista med boktips finns många böcker som beskriver sorg, både ur ett självupplevt perspektiv och mer faktabetonat.

Skrifter att läsa eller ladda ner

På engelska:

Om sorg på andra webbplatser

1177

Internetmedicin

Psykologguiden