Att stötta sörjande

Den som sörjer behöver en annan människa, som lyssnar, som är orädd, som vågar ställa frågor, som ser henne och hennes lidande. Din uppgift är inte att lösa hennes problem, att trösta eller försöka ta bort lidandet. Men genom att finnas där och lyssna, i tystnad och närvaro, kan du vara ett ovärderligt stöd.

  • Våga ta kontakt. ”Jag hörde om din mamma, jag är så ledsen. Jag undrar hur du har det?” Den som sörjer orkar ofta inte själv höra av sig. Om han eller hon inte orkar prata när du ringer, prova igen några dagar senare.
  • Undvik att säga ”jag vet hur det känns”, om du inte varit med om samma sak själv.
  • Vet du inte vad du ska säga kan du säga just det: ”Jag vet inte vad jag ska säga, men jag är så ledsen över det som hänt. Jag bryr mig om dig och vill finnas här för dig.”
  • Undvik att ge ”goda råd”, lägga skulden för det som hänt på någon, att jämföra med dina egna förluster eller att försöka ”trösta”.
  • Du kan inte kan ta bort smärtan. Du kan däremot dela den en stund vilket betyder väldigt mycket för den drabbade.
  • Ofta är man rädd för att säga fel, men blir det fel går det alltid att be om förlåtelse. Det viktigaste är inte vad du säger, utan att du visar att du vill, vågar och orkar lyssna.
  • Hjälp gärna till med praktiska saker, som att laga mat, hämta på förskolan eller följa med på läkarbesök. Sorgen gör det svårt att orka med vardagens praktiska bestyr. Den som sörjer orkar inte alltid be om hjälp så det kan vara bättre att erbjuda sig att hjälpa till med specifika saker än att säga ”hör av dig om jag kan göra något”.
  • Håll kontakten. Fortsätt att finnas kvar och höra av dig även efter de första månaderna. Det är inte ovanligt att den som förlorat en närstående får det svårare när den första chocken lagt sig och insikten om vad som hänt blir allt mer påtaglig.
  • Vissa dagar är svårare än andra för den som sörjer. Det är vanligt att bättre dagar följs av sämre, man brukar kalla det för att ”sorgen är randig”.
  • Sorgen följer ingen tidtabell. Sorgen pendlar fram och åter och det tar ofta mycket längre tid än vad omgivningen förväntar sig. Alla sörjer olika. Inget sätt är mer rätt eller fel än något annat.
  • Många sörjande märker att omgivningen av hänsyn undviker att prata om personen de mist, men du behöver inte vara rädd för att ”påminna” den sörjande genom att nämna den avlidnes namn. Istället kan det bli en välkommen möjlighet för den efterlevande att få tala om personen och om minnen från livet tillsammans.

Några extra tips till dig som är arbetsgivare

  • Ta kontakt med den drabbade medarbetaren och håll i kontakten över tid.
  • Berätta om vilket stöd som arbetsgivaren kan erbjuda.
  • Kolla upp vilka regler som gäller för ledighet.
  • Kom överens med den drabbade om vad man ska säga till arbetskamraterna.
  • För många kan det vara en livlina att snabbt vara tillbaka på arbetet och ha vardagens rutiner, för andra är det omöjligt. Vi är alla olika och har olika behov.
  • Att komma tillbaka till arbetet efter en längre sjukskrivning kan kännas svårt. Regelbunden kontakt med arbetsplatsen under sjukskrivningen är värdefullt. Uppmuntra gärna att komma och hälsa på och ta en fika. Prata om hur återgången kan se ut.
  • Fånga upp eventuell oro i arbetsgruppen. Hur kan man bemöta den drabbade? Egna förluster som aktualiserats?
  • Var medveten om att den drabbade inte kommer vara precis som vanligt när hen kommer tillbaka. Vissa dagar kommer att vara bättre och andra kommer vara svårare. Det är normalt.

Barn och sorg

Det är tyvärr inte ovanligt att minderåriga hålls utanför. Att de inte får tillgång till information. Det är väldigt svårt att bearbeta något man inte får information om. Att svara så ärligt man kan på frågor om det som hänt är bra, anpassat till barnets ålder. Det är väldigt vanligt att känna skuld eller ilska gentemot ett syskon eller en föräldrer som tagit sitt liv. Förklara att suicid är komplext. Det beror inte på en enstaka händelse, en person eller konflikt.

Två organisationer som arbetar med barn i sorg är Randiga Huset och BRIS. På Randiga Husets hemsida finns mycket att läsa om hur man kan prata med minderåriga om sorg.