Thomas Lövgren – Varför blev du aktiv i Spes?
– Efter att min dotter Ellinor tog sitt liv 2011 tog jag kontakt med Spes för att vara med på samtalsträffarna. Jag tyckte att de träffarna hjälpte mig mycket och det kändes bra att få prata om vad som hade hänt och få lyssna på andra som varit med om att förlora någon närstående på liknande sätt. Det fanns en stor förståelse för vad man hade gått igenom och samtalen gav mig på något sätt en kraft att ta mig vidare i sorgearbetet. Eftersom träffarna hade hjälp mig så bestämde jag mig efter en tid att själv engagera mig i Spes för att stödja andra efterlevande och hjälpa till med det suicidpreventiva arbetet. På ett årsmöte i Västra kretsen blev jag först invald som styrelsemedlem och något år senare engagerade jag mig även som kontaktperson och samtalsledare.
Vad arbetar du med i Spes?
– Som kontaktperson svarar jag på frågor som rör våra samtalsträffar och informerar även om telefonjouren. Ibland ger jag stödjande samtal när någon nydrabbad ringer. I rollen som samtalsledare förbereder jag träffarna genom att se till att boka lokal i god tid innan, se till att informationen läggs upp på hemsidan och sedan det praktiska med att införskaffa värmeljus och fika. De träffar som jag är med och leder är på kvällstid i Göteborg, en gång per månad. Det är öppna träffar, dvs deltagarna kan vara i olika åldrar och tiden som gått sedan man förlorat sin närstående kan vara olika lång. Ingen föranmälan krävs normalt för att deltaga. Under varje enskild samtalsträff börjar vi med en presentations-/ljuständarrunda och därefter är samtalet fritt och det brukar inte vara svårt att fylla den tiden vi har till förfogande, 2 timmar, med bra samtal. Det här året 2020 har ju inneburit en del utmaningar när det gäller samtalsträffarna och vi har fått ersätta många av de fysiska träffarna med digitala träffar istället, vilket hittills resulterat i betydligt färre antal deltagare på de öppna träffarna.
Vad driver dig och vad ger det dig i ditt frivilliga arbete?
– Jag tycker det är viktigt att som efterlevande få stöd med att bearbeta det fruktansvärda i att förlora någon närstående genom suicid. Eftersom det inte finns något organiserat stöd från samhället till efterlevande är det viktiga stöd som ideellt aktiva inom Spes erbjuder, i sig en stark drivkraft för mig att fortsätta vara engagerad. Jag vet hur viktigt det har varit för min egen del. Därför vill jag även jobba vidare för att det ska finnas ett mer uttalat stöd från samhällets sida där naturligtvis även Spes har en fortsatt självklar roll. Att få samtala med någon som har självupplevd erfarenhet är något som behövs för att få förståelse och bekräftelse.
