Maximus, 17
Maximus skratt hördes överallt där han var. Han var oändligt omtänksam om alla, ville att alla skulle få vara med. Han klippte morföräldrarnas gräsmatta varje vecka i flera år, tog hand om alla sina extrasyskon och för att inte tala om alla djur. Han älskade djur och bestämde sig redan vid 10 års ålder att han skulle bli veterinär. Speciellt älskade han fåglar och kräldjur. Han älskade att åka till fjällen och åka till värmen. Sista resan gjorde han med sina bröder till Sardinien och provade alla möjliga drinkar och ringde skrattande hem och berättade allt för mig. Ingen hade fått veta något om hur han mådde, inte ens jag. På ett ögonblick var allt förändrat och mitt älskade barn var för alltid borta. Saknaden är oändlig. – Mamma Magdalena
Jonathan, 20 år.
En person med ett stort hjärta och skön humor som levde efter mottot att ska någonting göras så ska det göras ordentligt. Han använde sig ofta av uttrycket ”Det här har jag lagt min själ i” var sig det gällde vardagliga saker, sitt arbete eller sina fritidsintressen. En av Jonathans vänner har beskrivit honom som den mest genuina och snälla människa hon någonsin känt, att hon var så tacksam att fått möjligheten att vara hans vän. Han var även en mycket omtyckt och uppskattad arbetskamrat och en av hans kollegor beskrev Jonathan som en exceptionellt begåvad ung man som varit upphov till många fler skratt än han kunde räkna. Under gymnasietiden utbildade Jonathan sig till CNC operatör och på ett utvecklingssamtal berättade en av hans lärare hur roligt det var att ha honom som elev, att han under sina 30 år på industriprogrammet inte tidigare träffat på en elev som…