För nio år sedan förlorade Åsa Kjell sin man, sina barns pappa, i självmord. Hon vill berätta för dig som nyligen mist någon att sorgen ändras över tid även om den aldrig försvinner. Det finns hopp.
Vem var Nicke?
– Mina barns far, min stora kärlek, tog sitt liv den 27 juli 2013. När han dog, dog en del av mig. Allt förändrades den dagen och inget är sig likt efter det. Vi hade levt ett helt liv tillsammans. Vi träffades i sjätte klass och fick fyra barn tillsammans.
Hur har din förlust påverkat dig?
– Det går inte en dag utan att jag påminns om barnens och min stora förlust. En far kan inte ersättas. Jag är mer ödmjuk. Mindre dömande. Jag vet hur svårt livet är och att det kan förändras på en sekund. Som att blåsa ut ett ljus. Ett liv är släckt för alltid.
Vad har hjälpt dig i din sorgebearbetning?
– Att prata om det. Att lägga skuld och skam där den hör hemma. Att leva mer i nuet. Att inte skjuta upp saker. Nicke är alltid närvarande i våra liv. Det hjälper oss i sorgen, att dela, hela, och hedra vår Nicke.
