Vem var personen du mist?
– Jag har förlorat min storasyster Åse. Hon var inte bara min syster utan också min bästa vän. Hon hade ett underbart skratt! Åse kämpade med psykisk ohälsa under många år men sökte inte hjälp för det. Jag stöttade henne så gott jag kunde. Jag förstod aldrig riktigt hur illa det var. Under hennes sista levnadsår gled hon ner i en djup depression. Då sökte hon psykologisk hjälp och jag pustade ut och trodde att allt skulle bli bra till slut, men hon orkade inte kämpa mer. Jag förlorade henne 27 februari 2007.
Hur har din förlust påverkat dig?
– Det förändrade hela mig och mitt liv. Jag mådde fruktansvärt dåligt, blev sjukskriven på grund av djup depression och PTSD. Det är snart 15 år sedan Åse dog men jag kämpar än idag med ångest och minnesbilder. Förlusten av min älskade syster har gjort mig oerhört vaksam på människor i min närhet med psykisk ohälsa. Jag har läst mycket om hur man kan hjälpa och förebygga suicid, och jag ingriper mer handlingskraftigt idag. Jag vågar ställa de svåra frågorna.
Vad har hjälpt dig i din sorgebearbetning?
– Att veta att jag inte är ensam. Att prata med andra som förlorat anhörig i suicid. Jag har gått i terapi i flera omgångar för att bearbeta traumat. Min man är ett oerhört stöd. Jag, min man och dotter går till Åses grav och håller hennes minne levande. Vi pratar om henne i vardagen och då känns det lite lättare, som om en del av henne finns kvar på något sätt.
