”Jag heter Michael och är 49 år gammal, lever med frun Ulrika och våra två barn Wilma och Hilda-Li, detta är min berättelse om när livet på väldigt kort tid förändras från vardagligt familjelunk till ogreppbart kaos.”
Så inleder Michael Karlsson sin text om när familjen förlorade både Ulrikas pappa och bror i suicid inom loppet av sju månader. Det dröjde innan Michael kände att han kunde sörja själv efter att ha haft fokus på Ulrika och barnen som då var fem och åtta år gamla.