Så här skriver Tommy Jan i vår digitala Stödgrupp för dig som mist i självmord
”Ikväll är det 9 månader sen min älskade Patrik förlorade kampen mot sitt mörker och jag förlorade min solstråle i livet! Vi är så många som förlorade dej Patrik! Inte en dag eller minut utan saknaden och längtan efter honom men samtidigt den ständiga paniken ångesten som varvas med en så total tomhet, tankarna varför fick jag ingen chans att rädda honom? Hur kunde jag tolka så fel eller missade jag att upptäcka rop på hjälp? Jag vet ju att jag aldrig kommer få några svar!
Att här i gruppen läsa alla er andras inlägg om er saknad, vilsenhet och ert lidande är så smärtsamt men det är så viktigt att vi pratar om det och får veta att vi inte är ensamma. I början av året besökte vi för första gången ett SPES-möte, det var nervöst att gå dit men det gav en känsla av befrielse att få prata och att lyssna. Det kändes som att vi hjälpte varandra att bära varandras sorg och plågan för vi behöver varandra.
Jag börjar mer och mer att förstå behovet av att öppnas sej och prata hur svårt det än är. Något som hjälper mej att på nåt sätt hantera tankarna är att skriva. Några dagar efter Patriks död började jag skriva bl a en dagbok och det känns bra att få ut saker ur huvudet och ner på papper.
Så när nu under våren Sveriges Radio efterlyste folk som vill ställa upp som sommarpratare till P1 som lyssnarna ska rösta på så skickade jag in ett bidrag så får jag se om jag kommer med. Jag hoppas få ge uppmärksamhet till min älskade Patrik och alla de andra som gått samma öde till mötes som honom men även till oss, vi som blev kvar med all vår sorg, saknad, förtvivlan och alla våra frågor. Jag tycker det är alltför tyst om oss alla som råkar ut för denna tragedi.
Jag är så tacksam för det stöd jag får och känner från folket i denna grupp och önskar kunna ge detsamma tillbaka för vi behöver varandra så väldigt mycket! Tillsammans kan vi hjälpa varandra att klara av det omänskliga som vi råkat ut för. Jag vet att jag aldrig kan få min älskade pojke tillbaka eller ens bli den person jag var innan Patrik tog sitt liv men vet att vi måste kämpa för att överleva den värld vi hamnat i. Men var gång jag skriver nåt här inne så känns det som att de som läser det hjälper mej att bära sorgen
/Patriks pappa”
SPES Stödgrupp på Facebook är en modererad, sluten grupp där vi stödjer varandra. Texten delas utanför gruppen med Tommy Jans tillåtelse.
