Många drabbas när någon tar sitt liv. Inger Händestam på Spes förklarar att en omgivning som inte vet hur de ska möta sorgen ofta lämnar efterlevande ensamma i en tystnad som skadar – och betydligt ökar risken för dem själva att ta sitt liv.
– Därför är stöd till efterlevande en avgörande del av det viktiga suicidpreventiva arbetet, säger hon.
Allt förändras när någon tar sitt liv. För dem som står kvar blir sorgen inte bara förlusten av en älskad, utan också ett vakuum av tystnad. Många vänner och bekanta vågar inte fråga, och i rädslan för att säga fel drar de sig i stället undan. Enligt Inger Händestam, förbundsordförande, blir resultatet att de efterlevande ofta lämnas ensamma i den kanske svåraste tiden i livet.
– Vi möter människor som inte bara förlorat någon, utan också känner sig övergivna av sin omgivning, säger hon. Tystnaden omkring dem kan bli livsfarlig – efterlevande löper själva en betydligt högre risk att ta sitt liv.
Erbjuder en plats att sörja
Spes har i snart fyrtio år stöttat personer som mist en närstående i suicid. Genom samtalsgrupper, stödlinje, stödchatt, digitala möten och stödhelger erbjuds en plats där sorgen får finnas, utan att dömas. Towe Samuelsson, verksamhetschef, berättar att förbundet dessutom driver ett aktivt opinionsarbete för att synliggöra bristerna i efterlevandestödet.
– Det finns ännu ingen självklar struktur för hur samhället ska möta dem som förlorat någon i suicid. Många stödsökande hos Spes berättar om hur de själva får söka kontakt med vård, kyrka och frivilligorganisationer, därför behövs ett tydligt ansvar vem som ska ta kontakt efter att dödsfallet konstaterats som suicid och polisen lämnat dödsbud. Ingen får hamna mellan stolarna, som ofta sker i dag – till inget stöd alls.
Stigmat skapar en dubbel sorg
Enligt Inger Händestam gör stigmat kring psykisk ohälsa att många fortfarande har svårt att prata öppet om suicid. Hon förklarar att efterlevande ofta får känna av en dubbel sorg – först förlusten, sedan tystnaden från omgivningen.
– Vi möter många som berättar att de inte längre blir inbjudna till middagar eller att vänner undviker dem på stan. Det är som om sorgen skrämmer, men det är just när den delas som hoppet växer, säger hon. Spes vision är ett samhälle där ingen behöver bära sin sorg ensam och där varje förlust leder till ökad förståelse, inte tystnad.
– Vi tror på kraften i att prata om det svåraste. När vi vågar möta sorgen tillsammans kan vi rädda liv, avslutar hon.