Varje år förlorar 15 000 svenskar en närstående i suicid
Tiotusentals svenskar drabbas årligen av en förlust som få vill kännas vid – när en närstående tar sitt liv. Efterlevande utgör en högriskgrupp för både psykisk ohälsa och i förlängningen nya suicid. Ändå brister idag samhällets stöd och skyddsnät för denna grupp. På internationella suicidpreventiva dagen den 10 september vill organisationen Spes uppmärksamma detta missförhållande. Det är inte all våldsam död som blir till nyhetsrubriker. Suicid är en tyst och ständigt pågående tragedi. Faktum är att självmord står för 92 procent av det dödliga våldet i Sverige. Efter en liten nedgång under pandemin så är suicidtalen nu tillbaka där de var 2019, på 1617 fall under 2023. Varje person i statistiken är någons förälder, någons barn, syskon, vän eller partner. Ett tiotal personer anses bli närmast berörda när någon tar sitt liv, vilket i snitt innebär 40 personer i Sverige om dagen. Utöver saknad så brottas många anhöriga med upplevelse…
1617 personer tog sitt liv 2023.
”Den här siffran är en väckarklocka”, säger Björn Eklund, talesperson för Spes. ”Efter en liten nedgång under pandemin är vi nu definitivt tillbaka och till och med över 2019 års siffror. Inte minst ser vi att de säkert konstaterade suiciden är på en annan nivå än vi tidigare uppmätt. Det är ett dåligt betyg till oss som samhälle. Våra ansträngningar måste bli större. Inte minst måste vi ta krafttag när det kommer till att erbjuda stöd för alla vars liv för alltid förändras av någons suicid.”
Suicidanalysutredningens expertgrupp
För att bättre förstå hur samhället kan agera tillsatte regeringen den så kallade Suicidanalysutredningen i maj förra året. Spes förbundsordförande Inger Händestam representerar NSPH i utredningens expertgrupp. Hon är också ledamot i NSPH:s nationella styrelse och intervjuas om arbetet i expertgruppen av NSPH. ”NSPH lyfter fram flera viktiga områden i utredningen. En av de främsta frågorna är genomförandet av suicidanalyser, för att undvika att liknande tragedier upprepas. Händestam betonar vikten av noggranna utredningar för att lära av situationerna och förbättra det suicidpreventiva arbetet. – En annan viktig fråga är att samordningen fungerar och att fler aktörer samverkar i suicidanalysarbetet, säger hon. Positivt att efterlevandestöd kartläggsUtredningen ska även kartlägga efterlevandestöd vid suicid, dock utan att lämna konkreta förslag. Här har utredningen bland annat genomfört en beräkning av samhällskostnaderna vid suicid. – Det är bra tycker vi eftersom en sådan beräkning inte gjorts på väldigt länge, tillägger Händestam och fortsätter: – Det…
Björn Eklund, Spes: ”Att skrota nollvisionen vore missriktad omtanke om efterlevande”
I början av året blossade en diskussion upp kring den svenska nollvisionen för suicid. Spes var en av flera aktörer som yttrade sig. Jag tänkte utveckla hur jag ser på nollvisionens roll i suicidpreventivt arbete. Psykiatriprofessor Christian Rück argumenterade på DN Debatt 21 januari för att nollvisionen för suicid bör läggas ned, därför att den är orealistisk och bidrar till skuldbeläggning av anhöriga och vårdpersonal. Jag tycker det är positivt att nollvisionen lyfts upp, för suicid är ett samhälls- och folkhälsoproblem som verkligen inte ges det utrymme som dess konsekvenser i mänskligt lidande motiverar. Redan inledningsvis i artikeln upplever jag dock att Christian Rück blandar ihop begreppen mål och vision. ”Den svenska riksdagen beslutade 2008 att införa en nollvision för självmord. Målet är att inga suicid ska förekomma. Inga alls.” Vision och mål är två vitt skilda saker. Mål ska vara konkreta, realistiska, tidsbestämda och mätbara. En vision däremot är…
