”Jag förlorade min bror Anders i självmord den 10 april 2019. Han blev 40 år. Egentligen är begreppet ”psykologisk olycka” en bättre beskrivning av vad som hände. Anders fick en psykos och var inte sig själv de sista timmarna i sitt liv, det var troligen rösterna i hans huvud som sa till honom att göra det han gjorde.
När detta skedde bodde Anders i Tokyo med sin hustru och det var hon som ringde mig den där morgonen i april och berättade att han hade tagit sitt liv. Just detta; att han befann sig i ett land långt, långt borta gjorde det svåra ännu svårare. Vi fick veta att om vi ville ta ett sista farväl av Anders var vi tvungna att komma till Tokyo senast inom fem dagar men varken jag eller mina föräldrar orkade uppbåda kraft och ork till att organisera en resa till Japan i det läget.
Vi i familjen och Anders närmsta vänner visste att han hade ångestproblematik och att han mådde dåligt i perioder. Men så här i efterhand förstår vi att han måste ha mått så mycket sämre än han gav sken av, framför allt de sista två-tre åren före sin död. Utåt sett var han den sociala, omtyckta, humoristiska och smarta killen med glimten i ögat. Även när han mådde dåligt så kämpade han på och satte på sig sin ”topp-säljar-kostym-fasad” och kämpade på för att inte visa utåt hur han egentligen mådde. Det är så oerhört svårt och frustrerande att inse hur jobbigt han faktiskt måste ha haft det.
Jag och min bror var nära och vi pratade om hans mående många gånger och han sökte professionell hjälp men tog liksom inte riktigt emot den. Han skulle klara allting själv… Jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka klockan och vara än mer påstridig om att vi tillsammans fixar hjälp, att han inte alltid behöver vara så stark och envis. Det är ok att må dåligt och att ta hjälp.
Trots denna ofattbara smärta av att ha förlorat min älskade bror minns jag honom med ett leende på läpparna; hans humor, hans värme och generositet, hans kreativitet, hans envishet och kunskapstörst. Det var inte många som ”vann” en diskussion med honom. Jag minns honom i båten med sina fiskespön vid familjens sommarstuga vid havet och den gången när han hade byggt en utomhusrök som han skulle röka sin fångst i. Sådan var Anders; uppfinningsrik och med devisen att ”allt går”. Jag minns och saknar också hans fantastiska matlagning som var en av hans stora passioner.
Utöver den smärta och sorg det innebär att förlora en av sina favoritpersoner i hela världen tycker jag att det har varit jobbigt med den tystnad jag har mött från andra människor. En tystnad som skvallrar om rädsla; en rädsla för det okända, en rädsla för det obekväma, en rädsla för att säga fel saker. Jag förstår att det inte handlar om illvilja eller likgiltighet men för mig har denna tystnad varit väldigt jobbig då en stor del av min bearbetning har handlat och fortfarande handlar om att få prata om det som har hänt.
Stigmat runt självmord och psykisk ohälsa ligger som en mörk och fuktig filt runt oss efterlevande och de som kämpar i det tysta. Det är så oerhört viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa som vi pratar om vilket sjukdomstillstånd som helst; det är inte ”svagt” eller ”fult” att må psykiskt dåligt. Om stigmat utrotas så kommer fler som mår dåligt våga öppna sig och prata om det svåra och också våga söka hjälp.
Här gör alla ni i SPES ett ovärderligt och livsviktigt arbete med både stöd till efterlevande samt suicidprevention. Det har varit oerhört viktigt och värdefullt för mig att få prata med människor som har samma erfarenheter och som förstår precis hur man känner, utan att det behövs en förklaring. Tack alla! Tack också till min familj och vänner som inte har varit tysta och som har låtit mig prata.
Förutom att prata om min bror och hans bortgång har naturen hjälp mig i min sorg; skogen, de öppna fälten, ängarna och havet. Precis som min bror älskar jag att vara ute med båten och bara vara, då känner jag mig tillfreds och jag kan andas lugnt igen. Jag är också så glad och tacksam över att jag har min älskade familj omkring mig som ger mig kärlek och tröst. Även om mitt liv aldrig blir detsamma utan min bror så kommer jag göra allt jag kan för att få ett så bra liv som möjligt med min bror ljust bevarad i mitt minne.”
