”Det här är livräddande verksamhet”
När Helene Anderssons son Simon mådde dåligt hade hon inte en tanke på att han skulle kunna ta sitt liv. Men det gjorde han, 17 år gammal. Nu är hon engagerad i SPES Jönköpingskrets och är suppleant i styrelsen för riksförbundet. Helene är gymnasielärare och har en önskan om att föreläsa för föräldrar och lärare för att öka kunskapen om suicid och vad man kan göra om någon mår dåligt. – När min son Simon gick bort så visste jag ingenting om självmord. I min värld fanns inte att han kunde dö över huvud taget. När jag förstod att han mådde dåligt, det var precis innan jul 2010, kom jag i kontakt med psykiatrin men fattade ingenting. Jag tror att föräldrar behöver mer kunskap om vad man kan göra om ens barn mår dåligt och om var det finns hjälp att få. Även om ens barn inte mår dåligt nu…
”Samtalen i stödlinjen ger mig ett annat perspektiv”
Inga Obakloff har svarat i Spes stödlinje i snart två decennier. – Det känns meningsfullt att kunna ge av min erfarenhet till de som ringer. Framförallt att ge av min tid för att lyssna på den inringandes historia. Att ta emot samtalen i mitt eget hem tycker jag är en fördel. Det bästa med arbetet är nog att jag ofta får höra att den som ringer kan känna en lättnad efter samtalet med mig. Samt att jag kan säga att de gärna får ringa igen, att vi svarar varje kväll, att vi är olika personer som svarar men att vi alla har erfarenhet av suicid i vår närhet. – Det som driver mig är att Spes verksamhet och medlemmar var ett oerhört stort stöd för mig när min son tagit sitt liv. De första åren efter min sons död deltog jag i många sammankomster och skrev lite i medlemstidningen Förgätmigej.…
