”Förväntningarna låg som en stor klump i magen”
Julen är i antågande men det där med jul är inte riktigt min grej. Trots att jag är vuxen kommer alltid min barndoms jular tillbaka så här års och trycker på mig en del ångest. Som liten tjej kände jag alltid en stor oro när julen närmade sig och förväntningarna låg som en stor klump i magen. Förväntningar som höjdes för varje dag ju närmare julen kom och nedräkningen startade redan vid advent. Nedräkning mot en stor tickande bomb. Under min uppväxt hade jag år efter år samma önskan högst upp på min önskelista och då handlade det inte om saker jag ville ha. På min önskelista handlade det bara om att få en lugn och stämningsfull jul men framför allt en nykter jul. Tyvärr var det bara en liten flickas önskan som gång efter gång försvann bort i fjärran. Julen för mig var bara en illusion från vykortsvackra Jenny…
”Jag vill hjälpa och sprida kärlek till efterlevande som mist någon i suicid”
Den femte december är det internationella volontärdagen, en av FN:s temadagar. Vi har ställt några frågor till Nathalie Henningsson Ramos som är med och bemannar vår stödchatt. Som alla dagar vill vi tacka alla våra 130 ideellt aktiva runt om i landet som ger hopp och stöd till andra som drabbats av att förlora någon i suicid! Vi kan inte nog understryka hur viktiga Spes stödpersoner är för föreningen och för medlemmarna. Utan dem inget Spes! Varmt tack till er! Varför blev du aktiv i Spes? – Kort och enkelt; för att jag vill hjälpa och sprida kärlek till efterlevande som mist någon i suicid. Min mamma Sol-Britt tog sitt liv sommaren 2011 och lämnade ett stort tomrum hos mig och många andra. Jag sökte mig snabbt till Spes ungdomsträffar i Göteborg och jag tyckte att det var väldigt givande och bra. Det kändes skönt att inte känna att jag…
”I Spes mötte jag människor som verkligen förstod”
”Jag heter Marianne Nilsson och vi förlorade vår då 24-årige son Claes i självmord för snart tio år sedan. Tio tunga år, som jag inte önskar att någon människa skulle behöva gå igenom. Claes gav mig en sista värdefull insikt, genom att han kom hem sista veckan, och trots sin depression uttryckte så mycket tankar och känslor. Sista dagen i sitt liv berättade han om mobbning under högstadiet. Det känns som en gåva att han hjälpte mig att förstå det som jag inte kunde förstå. Jag litade alltid fullständigt på honom, och gör det även angående detta. Skuldkänslorna är naturligtvis något jag måste bära med mig varje dag. Jag hamnade därefter själv i en djup depression, och har fått insikt i hur det är att inte vilja leva mer. Jag fick hjälp att överleva genom psykiatrin, och Spes gemenskap var oerhört betydelsefull. Här mötte jag människor som hade samma erfarenheter,…
”Trettio bussar med femtio personer i varje – så stort är problemet”
Katrin Thorsell – varför blev du aktiv i Spes? – Min son Simon tog livet av sig den 29 november 2014. Han blev 24 år gammal. I början fanns ingen hjälp för oss som blev kvar. Efter ett halvår gick jag ut på Facebook och sökte på ordet självmord och hittade till stödgruppen där. Där fann jag samhörighet med andra som förlorat på grund av självmord och det hjälpte mig att träffa andra som förstår. Så småningom valde jag att bli intervjuad i Falköpings tidning, Göteborgsposten och i Hemmets veckotidning eftersom jag tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa och självmord. Min pojk mådde inte bra i flera år innan han dog så jag har fått stor erfarenhet av det. Simon sade en gång ”om jag tar mitt liv så får du prata om hur det är att må dåligt och inte få den hjälp man behöver.…
”Förståelsen som jag inte hade fått hos psykologen fick jag istället hos Spes”
Martin blev endast 25 år. När han tog sitt liv hamnade hela familjen i ett avgrundsdjupt mörker. För att få kraft att bearbeta sina känslor, kom organisationen Spes att spela en stor roll. – Den viktigaste funktionen för Spes tycker jag är att inge hopp, visa att det går att leva vidare. Spes betyder ju hopp på latin, säger Carina Persson, mamma till Martin. Carina Persson möter upp strax utanför Vägga kyrkogård med ryggen mot ett solglittrande hav och öarna utanför Hovenäset, Kungshamn. Hon går igenom huvudingången och dess dubbla järngrindar, passerar mellan fyrkantiga murstolpar med kors och går längst med en rak grusgång kantad av tuktade oxelträd. Carina stannar vid en nedsänkt liten gravsten omgärdad av en rundel med vitt grus. Inskriptionen lyder: ”Kingen”, Martin Hartvigsson 1991-2016– Han var verkligen Kingen. Martin tog plats, hjälpte alla, stöttade människor, fanns till för allt och alla, säger Carina. Psykologisk olyckshändelse Martin…
”Hon kan ju omöjligt vara död om hon ska komma hit”
”Min systers självmord är mitt livs stora sorg. Men ur den vaknade ett helt nytt medmänskligt engagemang. Klockan var halv tre när jag och min sambo väcktes av att det bultade på dörren den där julinatten för fem år sedan. Utanför stod två poliser. De hälsade artigt och beklagade att de måste meddela att min lillasyster tyvärr påträffats död i sin bil. Min yrvakna hjärna protesterade våldsamt. Min syster skulle besöka oss två dagar senare. ”Hon kan ju omöjligt vara död om hon ska komma hit” studsade det i huvudet. Polisen nämnde något om ett avskedsbrev. Benen skakade så mycket så jag fick sätta mig. Det var som att mina knän var den enda delen av mig som förstod att livet just hade förändrats. Helena var tre år yngre än jag. En lojal och omtänksam vän och stor djurälskare. Hon var kreativ, pysslig och eftertänksam. Hon brann för miljöfrågor och…
”Jag vill ge tillbaka av mina erfarenheter”
Monica Jonsson – berätta om ditt arbete i stödlinjen – Eftersom Spes gett mig så mycket vill jag ge tillbaka av mina erfarenheter till andra som behöver stöd och hjälp. Det bästa med att sitta i Spes stödlinje är att kunna lyssna och hjälpa andra människor som är i samma situation som jag en gång varit. Det som driver mig vidare är att jag kan lyssna och stötta utifrån mina erfarenheter och det blir en god känsla hos mig. Efter den här tiden har jag haft många fina samtal men ibland tunga och jobbiga. Det är inte enbart efterlevande som ringer utan även andra människor med psykisk ohälsa och akuta suicidtankar. Vi som sitter i stödlinjen är medmänniskor och inga experter.
”Samtalen gav mig kraft att ta mig vidare i sorgearbetet”
Thomas Lövgren – Varför blev du aktiv i Spes? – Efter att min dotter Ellinor tog sitt liv 2011 tog jag kontakt med Spes för att vara med på samtalsträffarna. Jag tyckte att de träffarna hjälpte mig mycket och det kändes bra att få prata om vad som hade hänt och få lyssna på andra som varit med om att förlora någon närstående på liknande sätt. Det fanns en stor förståelse för vad man hade gått igenom och samtalen gav mig på något sätt en kraft att ta mig vidare i sorgearbetet. Eftersom träffarna hade hjälp mig så bestämde jag mig efter en tid att själv engagera mig i Spes för att stödja andra efterlevande och hjälpa till med det suicidpreventiva arbetet. På ett årsmöte i Västra kretsen blev jag först invald som styrelsemedlem och något år senare engagerade jag mig även som kontaktperson och samtalsledare. Vad arbetar du med…
”Det här är livräddande verksamhet”
När Helene Anderssons son Simon mådde dåligt hade hon inte en tanke på att han skulle kunna ta sitt liv. Men det gjorde han, 17 år gammal. Nu är hon engagerad i SPES Jönköpingskrets och är suppleant i styrelsen för riksförbundet. Helene är gymnasielärare och har en önskan om att föreläsa för föräldrar och lärare för att öka kunskapen om suicid och vad man kan göra om någon mår dåligt. – När min son Simon gick bort så visste jag ingenting om självmord. I min värld fanns inte att han kunde dö över huvud taget. När jag förstod att han mådde dåligt, det var precis innan jul 2010, kom jag i kontakt med psykiatrin men fattade ingenting. Jag tror att föräldrar behöver mer kunskap om vad man kan göra om ens barn mår dåligt och om var det finns hjälp att få. Även om ens barn inte mår dåligt nu…
”Samtalen i stödlinjen ger mig ett annat perspektiv”
Inga Obakloff har svarat i Spes stödlinje i snart två decennier. – Det känns meningsfullt att kunna ge av min erfarenhet till de som ringer. Framförallt att ge av min tid för att lyssna på den inringandes historia. Att ta emot samtalen i mitt eget hem tycker jag är en fördel. Det bästa med arbetet är nog att jag ofta får höra att den som ringer kan känna en lättnad efter samtalet med mig. Samt att jag kan säga att de gärna får ringa igen, att vi svarar varje kväll, att vi är olika personer som svarar men att vi alla har erfarenhet av suicid i vår närhet. – Det som driver mig är att Spes verksamhet och medlemmar var ett oerhört stort stöd för mig när min son tagit sitt liv. De första åren efter min sons död deltog jag i många sammankomster och skrev lite i medlemstidningen Förgätmigej.…
