”Trettio bussar med femtio personer i varje – så stort är problemet”

Katrin Thorsell – varför blev du aktiv i SPES?

– Min son Simon tog livet av sig den 29 november 2014. Han blev 24 år gammal. I början fanns ingen hjälp för oss som blev kvar. Efter ett halvår gick jag ut på Facebook och sökte på ordet självmord och hittade till stödgruppen där. Där fann jag samhörighet med andra som förlorat på grund av självmord och det hjälpte mig att träffa andra som förstår.

Så småningom valde jag att bli intervjuad i Falköpings tidning, Göteborgsposten och i Hemmets veckotidning eftersom jag tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa och självmord. Min pojk mådde inte bra i flera år innan han dog så jag har fått stor erfarenhet av det. Simon sade en gång ”om jag tar mitt liv så får du prata om hur det är att må dåligt och inte få den hjälp man behöver. Man skjutsats hit och dit mellan vårdcentral och psykiatri.” Vid anmälan till IVO har de erkänt ett flertal fel, däribland detta. Det är därför jag är så öppen och vågar prata om det som har hänt. Jag känner lite att ”en mamma sviker inte”.

Vad gör du som aktiv?

– Jag tar emot samtal i SPES stödlinje sedan oktober 2020. Jag hade velat vara med i många år innan men har inte varit mogen för det innan. Jag tror att det är viktigt att man har mognat i sin sorg innan man börjar ta emot människor i sorg. Nu bearbetar jag min egen förlust när jag sitter och tar emot dessa samtal. Ibland är de som ringer helt nya i sorgen och då minns jag tillbaka hur det var för mig.

Nu när jag är en ofrivillig expert på sorg kan jag säga till andra som möter sörjande och inte vet vad de ska säga att det behövs bara en klapp på axeln och ord som ”jag vet om det” ”det är hemskt”. Man kan bara vara, vara sig själv och lyssna.

Vad driver dig och vad ger ditt frivilliga arbete dig?

– Jag önskar att man vågar öppna upp och prata om självmord. Kan jag vara med och rädda en enda människa så är det så mycket värt. Det är ungefär 1500 per år som tar livet av sig varje år. Tar man det i ett annat perspektiv blir det 30 bussar med 50 personer i varje. Så stort är problemet.

Katrin Thorsell