Edward Summanen är socionom och genusvetare med vidareutbildning kring suicidprevention och psykisk hälsa. Han har arbetat med transfrågor sedan 2008, bland annat på RFSL och RFSL Ungdom. Nu är han projektledare på förbundet Transammans och aktuell med boken Trans – fakta, forskning och erfarenheter.
Studier i Sverige visar att det är sex gånger vanligare att ha vårdats för ett suicidförsök som transperson jämfört med cispersoner, det vill säga personer som inte är trans.
Nästa nummer av vår medlemstidning Förgätmigej har regnbågstema. Det innehåller bland annat en intervju med Edward Summanen är projektledare för Starka Tillsammans som drivs av Transammans – förbundet för transpersoner och närstående.
– ”Enligt transammans.se hjälper ni företag, organisationer och ledare att bli mer inkluderande i transfrågor. Kan du ge några konkreta exempel på vad cispersoner och arbetsplatser kan göra för att vara inkluderande?”
– ”Absolut! Det beror såklart delvis på vilken arbetsplats vi talar om. Det kan röra allt från att ha fler än två alternativ för kön i enkäter till att kunna välja arbetskläder fritt utifrån ens könsidentitet. En hel del handlar även om att se över bildspråk, policys och interna normer för att säkerställa att det inte sker en omedveten negativ särbehandling av personer utifrån könsidentitet och könsuttryck. Här behöver man ofta hjälp av en kunnig organisation.
– När det gäller privatpersoner är något av det allra viktigaste du kan göra är att säga ifrån när andra uttrycker sig negativt om transpersoner. Att andra säger ifrån är hälsofrämjande och ökar tryggheten. Och kom ihåg att du inte behöver förstå för att kunna visa respekt. För den som inte själv är transperson kan det vara svårt att försöka föreställa sig hur könsdysfori känns eller hur det är att vara exempelvis ickebinär. Men jag tänker så här: du behöver inte förstå allt utan det viktiga är att du accepterar människors olikheter. Tänk också på att inte ställa närgångna och nyfikna frågor. Googla istället. Alldeles för många transpersoner får frågor om hur ens könsorgan ser ut, vilken kirurgi man genomgått eller tänkt genomgå, hur länge man vetat att man är trans och så vidare. Frågorna kan komma från alla möjliga håll: grannar, en kollega man knappt känner eller en tandläkare. Det är otroligt privata frågor, vilket jag tror att de flesta inser om de bara tänker efter lite grann. Så fråga mindre, och lyssna mer.”
Här kan du läsa hela artikeln, smakprov från tidigare nummer och bli medlem:
Bli gärna medlem senast femte mars, om du inte redan är det, så hinner du få detta nummer av Förgätmigej i brevlådan! Tidningen utkommer fyra gånger per år. Som medlem kan du också delta i Spes arrangemang såsom stödhelger mm. Har du frågor kontakta oss gärna. Varmt tack för ditt stöd!