Spes blev nyligen kontaktade av Misty Nahuel som är medlem i föreningen. Misty kände att hon ville göra något, vara med och förändra, efter att ha förlorat sin son Enzo i sucid. Vi är tacksamma för alla insatser och ju fler vi är som lyfter de livsviktiga frågorna om suicidprevention och efterlevandestöd ju större skillnad kan vi göra. Vi ställde några frågor till Misty och här är hennes och Enzos berättelse.
”Jag kom i kontakt med Spes efter att ha upptäckt att min älskade son, Enzo, var medlem i organisationen. När jag gick igenom hans lägenhet efter hans bortgång hittade jag tidningen ”Förgätmigej”. Enzo förlorade sin pappa till suicid när han bara var 12 år gammal. Jag måste erkänna att på grund av min egen okunskap och osäkerhet vågade jag aldrig prata öppet om det som hade hänt då. Tyvärr ledde detta till att vi aldrig kunde bearbeta förlusten på ett riktigt sätt. Psykologerna rådde oss då att låta Enzo prata när han själv kände behovet av det. Det har verkligen fått mig att inse hur viktigt det är att ge de efterlevande den hjälp och stöd de behöver. Vi måste vara medvetna om att suicidens konsekvenser sträcker sig långt bortom själva handlingen och att det är nödvändigt att skapa en trygg och stödjande miljö för de efterlevande att bearbeta sin sorg och hantera sina känslor.
Efter min sons bortgång har jag alltid besökt hans grav varje nionde i månaden. Han lämnade oss den 9 september 2020, 28 år gammal. Men den 9 maj 2023, insåg jag att det inte räckte att visa min kärlek genom att vårda graven. Jag kände att jag vill göra något som kan ge tröst och stöd både för mig själv och andra. Därför beslutade jag mig för att förverkliga min dröm och starta en hobbyverksamhet och bidra till att öka medvetenheten kring problemen med psykisk ohälsa och suicid. En del av försäljningar av mina hantverk går till Spes. Det ett sätt för mig att hedra min sons minne och fortsätta hans kamp för en bättre värld, och ge tillbaka till den organisationen som fanns där för mig som efterlevande när jag inte kunde hitta en väg ut ur sorgen och smärtan.
Genom mitt engagemang för att sprida medvetenhet om suicid och mental hälsa har jag också kommit att reflektera över ordvalet ”självmord”. För mig är det ett ord som väcker obehag och fel associationer. Det förmedlar en bild av en handling där både offret och förövaren är samma person, och samhället lämnas ofta utanför diskussionen. Det känns som att offret och vi efterlevande själva anses vara de som bär skulden, som om det vore ett brott.
Jag förstår att det finns delade åsikter om ordet ”självmord”, men för mig är det en viktig fråga i mitt arbete. jag tror att det kan ha en inverkan på den tystnad och tveksamhet som omger detta stora hälsoproblem. Det kan också vara en orsak till att de efterlevande inte känner sig bekväma med att prata öppet om det. Ämnet är komplext och fyllt av smärta och skuld. Därför föredrar jag att använda uttryck som ”förlust till suicid” eller ”suicidprevention”. Genom att våga träda fram och dela vår historia, vill jag påminna alla om att vi inte är bara anonyma siffror i en osynlig statistik eller offer som ensamma bär skulden för en handling. Vi är människor som har upplevt djup förlust och vi är i behov av förståelse, gemenskap och stöd för att övervinna de utmaningar vi möter.
Det är verkligen viktigt att skapa en trygg och öppen miljö där människor vågar öppna upp om sina utmaningar och där samhället som helhet tar ansvar för att stödja dem som behöver det. Ingen ska behöva kämpa ensam i tystnad, och genom att arbeta tillsammans kan vi göra skillnad och rädda liv, och hjälpa de efterlevande i sin resa mot läkning och hopp.
Förutom min hobbyverksamhet har jag också engagerat mig genom att koordinera en Facebook-supportgrupp för andra mammor i Sydamerika som sörjer efter suicid. I supportgruppen delar vi våra erfarenheter och utforskar tekniker inom mindfulness och meditation, vilka har varit ovärderliga verktyg för min egen resa tillbaka till livet. Genom att skapa en trygg och förstående miljö kan vi främja emotionell läkning och ge varandra det stöd och den förståelse som bara de som går igenom samma sorg kan ge. Att veta att vi inte är ensamma i vår sorg kan vara oerhört kraftfullt och hjälpsamt.”
Till Misty Nahuels hemsida
Tack Misty för att du delar din berättelse och för ditt engagemang. På Mistys blogg hittar du vårt nya emblem som vi kallar för Spesvän. Ett sätt att synliggöra en insats eller ett engagemang och framförallt för att bryta tabun om ett av våra största samhällsproblem, suicid. Kontakta oss gärna ifall du också vill vara Spesvän, alla ideér och tankar är välkomna. Det är tillsammans vi kan göra störst skillnad.
