Jag känner att vi verkligen måste börja prata mer om detta.
”Jag förlorade min man i december 2019. Då hade jag hjälp av Spes stödlinje och kände tidigt att där vill jag hjälpa till i framtiden. I dag är jag med och bemannar stödlinjen och Spes chatt och är nu även som samordnare för chatten. Jag jobbar som samordnare i kommunen och implementerar digitala lösningar och välfärdsteknik. Som en liten del av min tjänst har jag fått möjlighet att jobba med suicidprevention och jag har precis haft min första föreläsning i ämnet i min kommun. Jag känner att vi verkligen måste börja prata mer om detta. Det är min drivkraft.” – Ann Ravinale
”I Spes mötte jag människor som verkligen förstod”
”Jag heter Marianne Nilsson och vi förlorade vår då 24-årige son Claes i självmord för snart tio år sedan. Tio tunga år, som jag inte önskar att någon människa skulle behöva gå igenom. Claes gav mig en sista värdefull insikt, genom att han kom hem sista veckan, och trots sin depression uttryckte så mycket tankar och känslor. Sista dagen i sitt liv berättade han om mobbning under högstadiet. Det känns som en gåva att han hjälpte mig att förstå det som jag inte kunde förstå. Jag litade alltid fullständigt på honom, och gör det även angående detta. Skuldkänslorna är naturligtvis något jag måste bära med mig varje dag. Jag hamnade därefter själv i en djup depression, och har fått insikt i hur det är att inte vilja leva mer. Jag fick hjälp att överleva genom psykiatrin, och Spes gemenskap var oerhört betydelsefull. Här mötte jag människor som hade samma erfarenheter,…
”Samtalen gav mig kraft att ta mig vidare i sorgearbetet”
Thomas Lövgren – Varför blev du aktiv i Spes? – Efter att min dotter Ellinor tog sitt liv 2011 tog jag kontakt med Spes för att vara med på samtalsträffarna. Jag tyckte att de träffarna hjälpte mig mycket och det kändes bra att få prata om vad som hade hänt och få lyssna på andra som varit med om att förlora någon närstående på liknande sätt. Det fanns en stor förståelse för vad man hade gått igenom och samtalen gav mig på något sätt en kraft att ta mig vidare i sorgearbetet. Eftersom träffarna hade hjälp mig så bestämde jag mig efter en tid att själv engagera mig i Spes för att stödja andra efterlevande och hjälpa till med det suicidpreventiva arbetet. På ett årsmöte i Västra kretsen blev jag först invald som styrelsemedlem och något år senare engagerade jag mig även som kontaktperson och samtalsledare. Vad arbetar du med…
