Barn och unga som förlorar närstående i suicid förlorar ofta trygghet och hopp. Vad kan du som vuxen göra för att vara ett stöd? Här kan du ta del av några handfasta tips från Somaya Ghanem, kurator och samordnare på Bris.
Fem råd för att prata med barn och unga om suicid
Barn och unga som förlorar närstående i suicid förlorar ofta trygghet och hopp. Vad kan du som vuxen göra för att vara ett stöd? Här följer några handfasta tips från Somaya Ghanem, kurator och samordnare på Bris:
Var konkret och ärlig
Hur barn förstår dödsfallet varierar med ålder och mognad. Alla barn har dock rätt till information för att förstå det som hänt. Utan information är risken större att barnet får en felaktig bild av dödsfallet, vilket kan försvåra för barnet att hantera och bearbeta situatio- nen. Ge tydlig och konkret information utan att gå in på detaljer.
Prata om suicid
Att prata med barn om suicid som den yttersta konsekvensen av psykiskt lidande kan bidra till att minska stigma och skam. Suicid kan ses som en konsekvens av en tankesjukdom där det blir det enda sättet att slippa smärta för den som tar sitt liv. Det handlar aldrig om något som barnet gjort eller inte gjort, vilket är viktigt att poängtera.
Ge barnet utrymme
En del barn vill veta mycket och har många frågor kring dödsfallet, andra inte. Respektera barnets önskemål och låt barnet styra. Om barnet inte vill prata, visa att du står kvar som en trygg vuxen. Fråga gärna barnet hur hen vill att du ska stötta.
Vardag och att gå in och ut i sorgen
Hjälp barnet att upprätthålla rutiner och underlätta för barnet att ”vara som vanligt”. Det är viktigt att vila från sorgen och göra roliga saker emellanåt. För många barn kommer detta naturligt, men det är också bra att till exempel uppmuntra kompisar att vara som vanligt. Föreslå aktiviteter som barnet gillar, kanske fika, bio eller simhallen. Fråga hur barnet vill ha det.
Låt det ta tid
Sorgen efter en förlust kan hålla i sig länge. Den kan kännas olika över tid och i takt med att barnet blir äldre och utvecklas. Bekräfta för barnet att du vet vad som har hänt, att du har tid och att du finns där om hen vill prata.
