Category Archives: intebaraensiffra

#intebaraensiffra

”Jag förlorade min bror Anders i självmord den 10 april 2019. Han blev 40 år. Egentligen är begreppet ”psykologisk olycka” en bättre beskrivning av vad som hände. Anders fick en psykos och var inte sig själv de sista timmarna i sitt liv, det var troligen rösterna i hans huvud som sa till honom att göra det han gjorde. När detta skedde bodde Anders i Tokyo med sin hustru och det var hon som ringde mig den där morgonen i april och berättade att han hade tagit sitt liv. Just detta; att han befann sig i ett land långt, långt borta gjorde det svåra ännu svårare. Vi fick veta att om vi ville ta ett sista farväl av Anders var vi tvungna att komma till Tokyo senast inom fem dagar men varken jag eller mina föräldrar orkade uppbåda kraft och ork till att organisera en resa till Japan i det läget.…

Read more

Towe Samuelsson – berätta om din förlust. – Jag har förlorat min dotter Linn. Hon var min äldsta och så glad och full av liv. Hon stod mig nära dels för att jag fick henne strax före jag fyllde arton år och dels för att vi levde nio år bara hon och jag. Vi fyllde åren med mycket skratt och glädje trots att vi inte hade råd med mycket, vi hade varandra. Linn var en väldigt omhändertagande och varm människa och hennes vänner var ofta hos oss även när hennes lilla syster Ida kom. Det var tufft att växa upp och lätt att hamna fel och det kämpade Linn med under sin tonårstid. När hon närmade sig tjugotre trodde jag att stormen blåst över men den andra juni fanns hon inte längre hos oss. Hur har din förlust påverkat dig? – Förlusten förstörde min bild av mig som mamma och för ett…

Read more

”Min systers självmord är mitt livs stora sorg. Men ur den vaknade ett helt nytt medmänskligt engagemang. Klockan var halv tre när jag och min sambo väcktes av att det bultade på dörren den där julinatten för fem år sedan. Utanför stod två poliser. De hälsade artigt och beklagade att de måste meddela att min lillasyster tyvärr påträffats död i sin bil. Min yrvakna hjärna protesterade våldsamt. Min syster skulle besöka oss två dagar senare. ”Hon kan ju omöjligt vara död om hon ska komma hit” studsade det i huvudet. Polisen nämnde något om ett avskedsbrev. Benen skakade så mycket så jag fick sätta mig. Det var som att mina knän var den enda delen av mig som förstod att livet just hade förändrats. Helena var tre år yngre än jag. En lojal och omtänksam vän och stor djurälskare. Hon var kreativ, pysslig och eftertänksam. Hon brann för miljöfrågor och…

Read more

Martin blev endast 25 år. När han tog sitt liv hamnade hela familjen i ett avgrundsdjupt mörker. För att få kraft att bearbeta sina känslor, kom organisationen SPES att spela en stor roll. – Den viktigaste funktionen för SPES tycker jag är att inge hopp, visa att det går att leva vidare. Spes betyder ju hopp på latin, säger Carina Persson, mamma till Martin. Läs hela artikeln hos 1177

Vem var personen du mist? – Jag har förlorat min storasyster Åse. Hon var inte bara min syster utan också min bästa vän. Hon hade ett underbart skratt! Åse kämpade med psykisk ohälsa under många år men sökte inte hjälp för det. Jag stöttade henne så gott jag kunde. Jag förstod aldrig riktigt hur illa det var. Under hennes sista levnadsår gled hon ner i en djup depression. Då sökte hon psykologisk hjälp och jag pustade ut och trodde att allt skulle bli bra till slut, men hon orkade inte kämpa mer. Jag förlorade henne 27 februari 2007.  Hur har din förlust påverkat dig? – Det förändrade hela mig och mitt liv. Jag mådde fruktansvärt dåligt, blev sjukskriven på grund av djup depression och PTSD. Det är snart 15 år sedan Åse dog men jag kämpar än idag med ångest och minnesbilder. Förlusten av min älskade syster har gjort mig oerhört…

Read more

När Helene Anderssons son Simon mådde dåligt hade hon inte en tanke på att han skulle kunna ta sitt liv. Men det gjorde han, 17 år gammal. Nu är hon engagerad i SPES Jönköpingskrets och är suppleant i styrelsen för riksförbundet. Helene är gymnasielärare och har en önskan om att föreläsa för föräldrar och lärare för att öka kunskapen om suicid och vad man kan göra om någon mår dåligt. – När min son Simon gick bort så visste jag ingenting om självmord. I min värld fanns inte att han kunde dö över huvud taget. När jag förstod att han mådde dåligt, det var precis innan jul 2010, kom jag i kontakt med psykiatrin men fattade ingenting. Jag tror att föräldrar behöver mer kunskap om vad man kan göra om ens barn mår dåligt och om var det finns hjälp att få. Även om ens barn inte mår dåligt nu…

Read more

– Jag förlorade min pappa. Väldigt oväntat och brutalt. Min dotter har försökt ta sitt liv flertalet gånger men vi har lyckats vända det tillsammans. Även om rädslan för att det ska upprepas inte försvinner helt.  Hur har din förlust påverkat dig? – Enormt! Det har lämnat ett stort öppet sår och ett stort frågetecken. Varför? Pappa varför? Varför sa han inget? Hade han ont? Var han rädd? Hade vi gjort något fel? Hur länge har han mått dåligt? Jag blir aldrig samma människa.  Jag är så tacksam för varje dag jag får med min familj, men jag har också blivit så otroligt rädd för att förlora dem omkring mig. Om jag blir ovän med någon som jag bryr mig om blir jag livrädd att de ska försvinna, ta livet av sig och att jag får leva med det.  Vad har hjälpt dig i din sorgebearbetning? – Prata, prata, prata,…

Read more

När Leon Axbom storebror Rickard tog sitt liv för fyra år sedan var det som en oväntad, plötslig käftsmäll för familjen. Men Leon reagerade väldigt lite. – Alla runtomkring grät, det var fullt kaos men jag tryckte undan känslorna med hjälp av droger. Jag kände ingenting, berättar han. Som vanligt kände Leon att han skulle visa sig stark och ta hand om familjen. Hans egna känslor var inte viktiga. De var sex syskon i familjen, Rickard skulle ha blivit 23 och Leon var då 21. De var väldigt tighta. – Alla vi syskon är jämngamla och då träffades vi på helgerna och hade kul ihop. Idag har vi bra stöd av varandra men det hade vi inte tiden efter självmordet. Jag tog droger som hjälp istället och kände mig väldigt ensam i sorgen, säger Leon. Till slut insåg Leon att han inte kunde fortsätta med droger. Han bad om hjälp…

Read more

John, som idag är 25 år, var tio år när han hittade sin pappa livlös hemma. John höll sin pappas självmord hemligt för vänner och klasskamrater i över ett decennium, tills han till slut bestämde sig för att berätta om det med hjälp av en dikt som han skrev på sin pappas födelsedag. Grattis på din födelsedagDe säger att du lever genom mig nuOch jag hoppas att det är santAnnars har den här världen förlorat ännu en storslagen man Du var en färgad manFrån ett fjärran landO du hade ett främmande efternamn Värst av allt,du kom till Sverige en tid som var spänd,då första lasermannen var kändRasister gjorde skillnad på vita och svarta män Kan du tänka dig att de inte slutat upp med sånt änMan kan inte bli älskad av alla, du blev mobbad av dina kollegerMen du kämpade ändå hårt, oavsett hur många gånger de kallade dig för…

Read more

Mörkret faller snabbt När du försvann försvann allt. Brevet i min brevlåda. Du skrev att du var död. Att du inte längre orkade med dig själv, som du blivit. Jag var på väg till gymmet. Kollade posten i förbifarten. Där låg kuvertet. Overkligheten. Hur skulle det kunna vara sant att allt redan var för sent? Jag åkte till dig. Polisen var där. De hade också fått ett brev. Jag kom just som du bars ut. Första veckan var jag i chock. Jag förstod inte det då. Att det skulle bli värre sedan. Men jag tyckte det var konstigt, att jag var så lugn och oberörd. Att sedan börja förstå att du inte mera fanns. Hur skulle jag kunna förstå det? Du som var så starkt levande, på alla sätt. Du som var så viktig för mig. Vi som hade denna intensiva laddning mellan oss. Så starka känslor. Vi tänkte likadant.…

Read more

10/10